Har varit sjuk de senaste dagarna, har knappt klivit upp ur sängen, förutom då Robin varit på skolan och lilla Cornelia inte villa leka i vårat rum.

Har haft det väldigt hemskt på nätterna. Första natten var väl värst, trodde allt var som vanligt och skulle gå och lägga mig, Robin hade redan somnat, och jag kollade klart på ett tv-program. Stängde av tvn och la mig för att sova, men får så sjukt ont i halsen, liksom en torrhet som sticker, och inte försvann hur mycket jag än drack. Ställde mig upp, men var så yr, det kändes konstigt att gå, fick en panikkänsla över att jag skulle kräkas, och samtidigt över att jag skulle svimma.

Försökte väcka Robin, men för varje ord jag använde fick jag mer panikkänsla, kändes som att jag skulle kräkas efter varje ord. Försökte skaka på honom, men kändes som att jag skulle svimma om jag rörde på mig.

Jag somnade en halvtimme innan det var dags för Cornelia att vakna. Jag minns inte hur jag lyckades somna, antagligen av helt utmattning.

Kvällen därpå var likadan. Jag somnade med en halstablett i mun, och med nässprayen i handen, skulle precis ta innan jag somnade, men somnade innan jag hann.

Nu vågar jag inte gå och lägga mig. Vill inte ha panikkänslan igen. Jag somnar då jag blir för trött. Jag kan inte heller bara ligga i sängen och göra ingenting, tvn måste vara på så jag har något att fokusera mig på.

Har knappt kunna äta något förutom halstabletter, och inte kunnat dricka något förutom te.

Jag sitter och halsover nu, med panikkänsla i hela kroppen och bara önskar om att få sova en hel natt igen.

jag sitter och tittar på både Robin och Cornelia som ligger och sover, och bara önskar att jag kunde lägga mig ner bredvid Robin och somna, utan några svårigheter.

Eller så önskar jag att någon av dom kunde vakna. Cornelia vaknar väl om 3 timmar kanske, är bara till att hoppas på att tiden går fort tills dess.

Cornelia vaknar bara till då och då, när hon tappar sin napp eller sparkat av sig filten. Ibland önskar jag att hon kunde vakna till då och då på natten, nu skulle det vara så mysigt att få lyfta upp henne och få henne och försöka få henne att somna om.

Eller om Robin vaknade, så skulle vi kunna mysa ner oss och kanske ligga och spela xbox eller något på datan tillsammans.

Ska försöka ligga ned och titta på tv nu, bara hoppas om att få somna någon gång.

Var lagomt trött då Cornelia bestämde sig för att vakna. fick lyfta över henne till våran säng, och ligga och mysa med henne tills hon somnade om. Var dock lika trött nästa gång hon vaknade. Robin fick kliva upp och göra välling, sedan fick han lägga sig igen. Sedan fick han vakna för att byta blöja på Cornelia, efter det fick han inte sova något mer, utan bara ligga och dra sig då Cornelia bestämde sig för att vara upp i honom hela tiden.

Sedan så behövde man bara säga xbox, så satt han och spelade igen inom 2 sekunder. ^

Sitter nu och funderar på vad som ska hända och ske under dagen, har ingen aning om vad som ska få fördriva tiden idag. Skulle egentligen åkt ut till Birsta, men vet inte hur det blir med det nu.

Cornelia är i alla fall i full fart, står i hennes säng och äter bragokex och tittar på när pappa sin spelar.

Det är så underbart att varje morgon börjar underbart, fast det kan vara tidig morgon, för Cornelia sitter alltid och skrattar, ler och nästan hoppar i sängen då man vaknar, finns väl inte något bättre sätt att vakna upp på.

Det är så fantastiskt att se allt hon lär sig varje dag, allt hon börjar säga, och så bra hon kan gå nu. Hon kan gå flera meter om hon inte hittar någoting intressant på backen, eller försöker springa.

Hon har blivit duktig och snabb på att ställa sig upp också.

Inte trodde jag att tiden skulle gå så här fort, jag har fortfarande för mig att hon är tre månader.

Nu ska jag hitta på något med gumman, eller ja, hon vill bara sitta och äta sina kakor, så jag får väl hitta på någonting att göra själv. ^^

Har ju två,men min lilla är inte i samma rum, hon ligger och sussar just nu =)

Min andra ögonsten ligger och spelar, han har på sig tröjan som vi gick och köpte för ett tag sedan, vilken han ser så otroligt snygg ut i, mer vuxen av sig. Så det blir väl mer ögongodis än ögonsten ^^

Jag passade på att gå köpa en jacka till honom som han länge velat ha då han gick och köpte ett spel. Den var lite dyr men det förtjänar han, då han också passar så bra i den.

Efter två år och fyra månader lyckas vi ändå få nykärs-känslan då och då.

Han har  vuxit mycket på senaste halvåret, och älskar honom mer och mer för varje dag. Sitter och undrar hur han blir/är när han är runt 25, men lär mig ändå leva nu. När jag tittar på honom nu så ser jag ändå en snygg kille, dock är ju inte hans yttre allt, utan han är en fantastisk pappa, och en underbar blivande man.

Jag som trodde att han var som snyggast då jag träffade honom, som det oftast brukar vara, snygga från början, sedan ingen skillnad. Det är tvärtom här, han blir bara mer snygg för  var dag.

Kan ha med att göra, han blir mer och mer omtänksam för var dag. Bryr sig mer om både mig och Cornelia.

Dom har fått ett sådant underbart band till varandra, hon skrattar så fort hon ser honom komma hem från skolan.

Han har lov nästa vecka som känns skönt, att han kommer vara hemma hela dagarna, så både jag och Cornelia slipper sakna honom till halv fem varje dag.

Nog för att han antagligen kommer lägga några timmar varje dag på sitt nya spel, men bara han gör som han ska, så förtjänar han det, och någon extra timme med. ^

Jag börjar känna av djupet i hans ögon igen, som jag en gång drunknade i.

Alla som har spelgalna killar bara gnäller på att dom spelar för mycket, men egentligen, om han inte skulle sitta och spela, vad skulle man då göra?

Jag tycker det är mycket mysigare, om man bara tar sig tid, är öppen för killens intresse, kanske sitter med då han spelar, så kommer han också vara öppen för att göra något annat som man själv känner för. Annars blir det bara en massa onödigt gnällande. Har man ingenting bättre för sig så kan man väl lika bra sätta sig ner bredvid killen och hänga med lite, istället för att gnälla att han ska sluta.

Man tänker inte på det men så mycket onödigt gnäll kan egentligen bara försvinna genom en kram.

Vaknade väldigt tidigt av att Robin väckte mig för att Cornelia var vaken, och han tyckte att jag var mest vaken, hur han nu fick ihop det vet jag nite, då han var vaken och jag låg och sov.

Låg och myste lite med Cornelia, sedan skulle hon ha välling, och sedan somnade vi om lite till igen.

Sedan när vi vaknade var det full fart, så vi gick ut en liten sväng och tog med hunden.

Sitter nu och planerar dagen, och vet inte alls vad jag ska göra för att få ännu en dag att gå.

För att dra det från början till nu..(lååångt inlägg gissar jag på...)

I April förra året fick jag och Robin en dotter. Självklart blir soc. inkopplad då vi bara var 16 då. Vi ville pröva att på själva, och fick bo på ett ställe där det oftast var de familjer med problem, som soc. ville se om dom skulle få eget boende eller inte.

Vi fick bo där över sommaren och dom tyckte det funkade fint. De skrev i sin utredning att de tyckte att vi kunde bo själva, och det var bäst om vi gjorde det, och inte hos någon av våra föräldrar, så vi kunde få växa in själv som familj (vilket också var tanken med när vi bodde på det där stället)

Efter nyår någon gång, så hittade Robins föräldrar två lägenheter i närheten av varandra i hamnen. Dom pratar med soc. och alla dessa parter där. Vi får klart för oss att vi får bo där och dom godkänner det. Så Robins föräldrar som får flytta till sin lägenhet tidigare än vi till våran säger upp kontraktet på den gamla lägenheten och flyttar till hamnen sedan. När BoS står redo att skriva kontrakt med ägarna så är våran utredning "borta" ( som dom måste se för att veta att vi ska bo själva och i närheten av Robins föräldrar) <Jomenvisst> och efter ett tag så kan dom inte hålla lägenheten kvar längre och ger upp den. Någon dag efter så kommer utredningen fram, cirka 3-4 dagar försent. <Oj, sedär, den låg ju överst i lådan på skrivbordet?! Aja, strunt i det nu.>

Så då fick vi tillåtelse att bo kvar i deras gamla lägenhet ett tag, fast dom väntade på att få renovera om den. Vi bodde där två-tre veckor ungefär.

Där det droppade vatten in från taken, så det fick stå hinkar här och där på stolar.

Denna helg så kunde vi inte bo kvar där längre, för att dom skulle börja renovera om den igår (22/03), så i helgen så har vi packat och städat för fullt, det mesta av mina saker fick åka hem till mina föräldrar och Robins och en del av mina kläder fick åka hem till honom.

Vi har våran säng, Cornelias säng, en byrå, och dataskåpet här, och kartonger överallt, det är deras kök/matrum, vi har en gång in som är cirka en halvmeter, Cornelias säng står så det blir sedan cirka 30cm. sedan har vi våran säng där. inget utrymme att röra sig på inte.

Vi fick en lägenhet i Bosvedjan, som vi egentligen kan flytta in i direkt, men i vardagsrummer där har golvet sjunkit ner 2cm, ett eluttag hänger utanför väggen, en fönsterbräda är helt lös, och bänkskivorna är helt lösa och en massa hål i.

Vi tyckte det egentligen inte var några större problem. men kontraktet tyckte Robins föräldrar var helt uppochner. Och Soc försökte bara lura oss hit och dit.

Så nu sitter jag här, inträngd i ett hörn, och försöker hålla tankarna på alla positiva saker i livet.

Cornelia är och leker med sin farmor just nu, jag sitter och lagar ett av Robins armband som förstördes i sömnen inatt.

Nu sitter gumman i sin lilla säng och leker med sina nappar och sina skor. Och hon tycker som vanligt  att det är alltid lika roligt att ha två nappar i mun samtidigt. Står och ser förbryllad ut över när jag sitter och skriver, och försöker kolla mot skärmen för att se vad som händer.

Jag har sådan lust med att baka något nytt, men jag har inte en enda aning om vad det skulle vara för något. Jag har för mycket energi, men för lite att göra av den på.

Det är jobbigt att inte veta vart man ska ta vägen, för kan inte roa mig med att packa upp och fixa till, dels finns det ingen plats för sakerna, så allt ligger i kartonger här och där, och sedan vet vi ju inte när vi flyttar.

(För att det inte ska bli förvirrande så drar jag det helt i ett eget inlägg om lägenheter, soc. , och det runt omkring det, snart.)

Alla mina scrapbooking saker är nedpackade och hemkörda till mina föräldrar. Så har ingen möjlighet att hålla på med det, och nu när jag har så mycket energi jag behöver hä iväg på något. Och det är ingen idé att åka hem och packa upp alla saker där heller, för vi vet inte när vi behöver packa ner dom igen.

Längtar så otroligt efter att få skaffa kanin med, saknar så mycket att ha en liten lurvig boll att ta hand om, jo, Robins föräldrar har en liten lurvboll till hund men det är ju ändå en annan sak gällande kaniner. Snart så, kommer jag få skaffa mig en kanin...hoppas jag i alla fall.

Cornelia har lärt sig så mycket på sista tiden, hon kan säga "mamma, pappa, tutte" nu, hon lärde sig säga tutte igår, hon har blivit så stor, och jag vet inte alls vart tiden har tagit vägen. Hon fyller ett år nästa månad, trodde det inte skulle gå Så fort, tyckte hon var 3 månader nyss.

Hon har fått en rad med tänder på övre sidan, och så har hon två tänder i mitten längst fram. Hon har blivit duktig på att vandra omkring också, och tycker det är roligt att klampa okring i sina skor, som hon fick för cirka två veckor sedan. Det såg så roligt ut när hon precis hade fått dom, det som ut som att hon gick med magneter under fötterna, och det var så roligt att klampa med dom.

Nu när det är finväder brukar hon få gå lite utomhus också, men det blir lätt så att backan lockar för mycket med allt grus och skräp, så det blir inte många steg innan hon sätter sig och vill plocka upp en näve med grus.

...igen.

Nystart i livet igen, men bestämdhet på en positivare del av livet.

Idag blev det till att kliva upp vid 06.00 då Cornelia bestämde sig för att vakna.

Som vanligt vill hon bara mysa lite preecis innan och lite efter då hon ätit välling. Sedan är det full fart som gäller.

Just nu står hon och kastar de två napparna hon håller i vilt omkring sig, och har mig som hämtare.

Hon ska alltid busa med att ha båda napparna i munnen också, det kommer alltid fram ett litet skratt då.

Pappa fick kliva upp och göra vällingen, sedan gick han och lade sig direkt.

Men det ger bara mig och lilla trollungen mer tid tillsammans, fast hon ska dock mest leka själv, men fylls man själv inte av glädje när man ser sin lilla dotter/son sitta och leka och skratta?

Idag blir nog en rätt så lugn dag, som vanligt. Ska kanske gå ut och fika med min syster som åker till Kenya imorgon, så hon får träffa sin systerdotter innan.

Är nog fortfarande rätt så slut efter helgen som gick åt att flytta alla våra saker till svärföräldrarna.

Mer om det senare. Nu vill lillgumman upp från sin säng.